dagen då allt faktiskt gick bra

2015-09-30 / 20:03:37
Efter två relativt kaosartade dagar tycker jag att jag och Ebba förtjänade det bästa av det bästa. Och just så bra var vår sista hela dag i London. Vi vaknade ganska tidigt som vanligt och åt lite frukost innan vi åkte iväg till Oxford street. Vi lyckades vara på Pimark ungefär när de öppnade och kunde shoppa lite utan sällskap av en miljard andra människor. 
 
 
När vi kände oss klara promenerade vi istället iväg bort mot en bokaffär vi hade kollat upp. På olika tvärgator till Londons mest besökta shoppinggata hittade vi då istället fina små fik och mysiga restauranger. Och massa fina hus såklart. 
 
 
Och sen kom vi fram till bokhandeln. Det bästa som har hänt mig. Affären var så extremt vacker. Böcker överallt och ett flertal läshörn för besökare. Jag ville flytta in direkt! Dock blev jag så överväldigad så jag lyckades inte ens hitta några böcker jag verkligen ville ha. Jag som vanligtvis lämnar Akademibokhandeln med en ny lång boklista.
 
 
Många leenden blev det denna dag. Det hela blev inte sämre av att solen sken hela tiden heller. 
 
 
Efter besöket i bokhandeln blev det lunch, även denna extremt lyckad. Dagen fortsatte sedan med besök på ett tehus, en tur till Camden och mysmiddag med cocktail som avslutning. 
 
Sist men inte minst tog vi en kvälsprommenad via Houses of Parlament och Buckingham Palace. Bästa dagen på länge. Det kändes verkligen sorgligt att åka hem morgonen som följde. Men vi får komma tillbaka snart. Eller blir det kanske Paris nästa gång Ebba? 
 

london dag 2

2015-09-28 / 22:52:51
 
Dag två i London åkte vi till Towern. Här fick vi se hattklädda vakter blinka åt Ebba och kronjuveler i glasskåp. 
 
 
Vi fick njuta av solsken medan i vandrade mellan uråldriga och vackra bygnader. 
 
 
Vi gick världens bästa guidade tur (PS, detta är ej vår guide. Vår guide var mycket coolare och hade imponerande skägg) 
 
 
Ute som inne stötte vi på brittiska skolbarn iklädda uniformer. 
 
 
De var så söta. Höll hand och pratade med underbar dialekt. 
 
 
Man blev nästan lite sugen på att själv vara liten igen.
 
 
Foto efter foto tog jag, men fick aldrig nog. 
 
 
Ebba gjorde det samma, men hur kunde man låta bli. Efter vår guidade tur gick vi runt en del själva på slottsområdet. 
 
 
Bilden ovan visar områdets ädsta byggnad, som uppfördes redan på 1100-talet. 
 
 
Sedan dess har Towern byggds ut massor. 
 
 
Även på insidan fanns massor att se. 
 
 
Hela denna förmiddag åtnjöts ju dessutom med världens snyggaste, bästa, finaste och kramgoaste vän. Jag hade inte kunnat ha det bättre. 
 
 
Det var inte förrän på eftermiddagen det kaosade... igen. Dagen innan hade ju jag tappat min plånbok (som återfanns) så jag och Ebba var övertygade om att allt bara kunde bli bättre. Ack så fel vi hade. Ebba får nämligen sin plånbok stulen. Hon tvingas spärra kortet och vi får åka till svenska ambassaden för att spärra ID-kort. 
 
Men efter lite känslomässig urladdning och en god natts sömn så insåg vi morgonen efter att även två kontroll-freaks som vi bara är mänskliga, och man är tillåten att göra misstag. 

en magisk upplevelse

2015-09-27 / 20:51:40
Vår första hela dag i London kanske slutade lite kaosartat med borttappad plånbok (som sedan återfanns) och tågåkning utan biljett men majoriteten av dagen var helt otrolig. Jag och Ebba hade ju ändå fått uppleva vårt livs största dröm och som vi hade taggat. I månader.
 
Väl utrustade med audio-guider, hörlurar och kameror sjönk vi ner i biografens mjuka stolar och väntade med spänning. Besvikna blev vi inte. Redan under introfilmen hade jagdet svårt att hindra tårarna från att rinna över. Känslorna var så överväldigande. 
 
 
När bioduken hissades upp och gav visade vad som gömde sig bakom tappade man nästan andan. Genom denna vackert snidade port fick vi kliva in i Stora Salen. 
 
 
Sen fortsatte bara magin. Det var som att kliva rakt in i filmerna. Vi fick se orginalkullisser och kostymer medan vi fick berättelser från alla de människor som arbetat under produktionen. 
 
 
 
Kläder från alla filmerna fanns för oss att se. 
 
 
Min personliga favorit var Rons kostym från Julbalen. 
 
 
Jag var i extas under hela dagen. Vart man än vände blicken fanns det någonting nytt att se. Någonting nytt att bli exalterad över. 
 
 
Dumbledores kontor var även det en höjdpunkt.
 
 
Det är svårt att tänka att nästan vart ända litet föremål är först skissat och sen tillverkat endast för filmen. 
 
 
Varje kullis har tagit dagar, veckor eller månader av planering och arbete. 
 
 
När vi kom fram till The Burrow kunde man inte låta bli att le. Familjen Weasley är lätt bäst och att få se deras hem i verkligheten var helt underbart. 
 
 
Scenen var komplett med självdiskande disk och en halsduk som stickade sig själv. 
 
 
Som ni märker blir detta en riktig bildbomb, och då har jag inte ens lagt upp i närheten av alla bilder. 
 
 
Det blev för många för mig att orka redigera och inlägget hade blivit alldeles för långt. 
 
 
Efter en kort paus där vi passade på att ladda kroppen med lite energi fick vi gå ut där vi kunde hitta bland annat The Knight Bus och Number 4 Privet Drive.
 
 
Diagon Alley. Just saying. 
 
 
MEN det mest magska var när man bakom nästa hörn möttes av en detta. En modell av hela Hogwarts. 
 
 
Har inga ord. 
 
 
Inga ord alls. Lamporna i rummet skiftade så att det ena stunden var dag och andra stunden natt och då lyste alla fönster upp. 
 
 
 Helt fantastiskt. 

En dag av lyckade misslyckanden

2015-09-25 / 02:07:22

Vi vaknade vid åtta och åt frukost. Riktig brittisk frukost med toast, sylt, nutella, mjölk och flingor. Vi lämnade hotellet ganska så tidigt för att se oss omkring men insåg att vi glömt Harry Potter-biljetterna hemma, och fick gå tillbaka till hotellet. 


Men hade vi inte gått tillbaka hade jag inte hunnit instagramma en fin bild på Ebba. Så det var vårt första lyckade misslyckande. 


Harry Potter-museet var det bästa någonsin. Mitt liv känns för första gången helt komplett, eller något. Vi fick se så mycket saker och jag blev tårögd flera gånger. Så häftigt. Vi hade planerat att shoppa massor när vi kom ut, men det fanns inte så mycket fina saker som vi trott. Det positiva var väl att hundparaden en hel del pengar och vi unnade oss en del småsaker. Så det var lyckat misslyckande nummer 2. 


Sen lyckades jag glömma min plånbok på tåget när vi var på väg hem. Vi hoppade på tåget igen precis innan det vände med nya passagerare ombord och lämnade perrongen för att åka direkt ut mot ingenstans. Så vi spenderande en halvtimme med att leta efter min plånbok på ett tåg som vi inte hade rätt att åka på då vi saknade biljetter. Vi hittade dock konduktören som efterlyste min plånbok i högtalsrsystemet. Under halvtimmen det tog att åka till vår okända destination lyckads vi dock lokalisera min plånbok och konduktören skrev på baksidan av våra gamla biljetter så att vi skulle få åka tillbaka till London trots vår brist på resetillstånd. Vi fick också hjälp av en svensk man som märkte att jag grät och en Anna passagerare som hjälpte oss hitta rätt tåg tillbaka till London. 

Så tack vare misslyckande nummer 3 fick vi uppleva allmänhetens vänlighet. Alla var så extremt hjälpsamma. 



Middagen vi till sist fick var SÅ god. Misslyckande nummer 4 innebar dock att Ebba skulle beställa en sallad med så lite ost som möjligt, men vi tror hon beställde den med mest ost. Men det blev lyckat det också för jag fick äta all ost hon inte tålde.

Vi gjorde ett 5e misstag också. Ebba, i all sin erfarenhet av att jobba på svensk restaurang, skrev in ett totalbelopp när hon skulle betala. På något sätt lyckades hon i och med detta dricksa restaurangen 15£. Hon fick dock pengarna tillbaka, så även under detta misstag fick vi lite lycka: vi fick uppleva fler gulliga, trevliga och hjälpsamma britter! 

Frågestund

2015-09-16 / 17:32:58
Idag tänkte jag svara på lite frågor jag ställt till mig själv på sistone. 

Hur mår du Jenny? 
Jo, jag mår ytterst bra för en gångs skull. Jag har mina dippar i humöret då och då, men det har väl alla. För det mesta är jag ganska taggad på livet. 

Varför har du inte bloggat?
Jo men livet har rullat på och jag har inte känt att jag haft någonting speciellt intressant att berätta

Hur känns det att inte plugga? 
Bättre och bättre. Jag har haft lite skolabstinens. Speciellt när många andra har börjat plugga. Alla har insparkar, nollningar och föreläsningar. Men nu har jag verkligen kommit in i mitt nya jobb och trivs otroligt bra. Plus att jag fått rutiner nu. En strukturerad vardag. Sånt älskar jag ju. 

Ja. Tack för mig då.