För det första har jag kommit på mig själv med att gå in på min egen blogg för att läsa lite för att sedan bli besviken för att det inte finns några nya inlägg. För det andra är jag mycket trött på att skriva ett inlägg för att sedan göra mig själv besviken genom att inte skriva mer sen. Jag bloggar, sen tar jag en 1000 år lång paus, sen bloggar jag och sen tar jag en 1000 år lång paus igen. What's up with that? Nu skriver jag bara. 

 

Livet har varit en berg-och-dalbana på sistone. Mitt humör har varit på topp och sen en sekund senare har jag funnit mig själv på stressens botten och då är det bara att börja klättra igen. Men när jag varit på bra humör har jag varit på RIKTIGT bra humör. Vi kan ta gårdagkvällen som exempel. Gick i skolan till fyra, men dagen kändes mycket längre än så. Den var inte exceptionellt dålig eller så, den var bara milslång utan anledning. Sen begav jag mig till Ebba, och jag ville aldrig lämna det huset igen. Jag, Ebba, Johanna och Maria bara åt god mat och popcorn, pratade och spelade spel. Vi skrattade tills magen krampade och tills Marias mag-ont botades mirakulöst. 

 

Sen har jag fått ett sommarjobb också, vilket verkligen blev grädden på toppen!