Just nu har jag slutat vara ledsen och deprimerad. Munter jag låter. Och nu innan jag börjar förklara så är jag ledsen att jag bombar er med känslor och åsikter, men jag måste bara skriva av mig ibland. Jag hade långt hår men bestämde mig för ett år sedan att klippa av det. Det blev en stor förändring men det var mitt val och det var kul att göra någonting nytt. Men sen bestämde jag mig för att börja spara ut det igen. 

 

Igår var jag och klippte mig. Håret hade vuxit ut ganska långt och jag älskade mitt hår något extremt. Men jag bestämde mig ändå för att klippa upp det lite. Sen vet jag inte om jag och frisören missförstod varandra eller om jag missförstod hur uppklippt var - men det blev inte som jag väntat mig. Men jag älskar min frisör så ingenting var hennes fel. Det blev bara en förändring jag inte gillade. När jag kom hem bara grät jag. Och jag vet att det förmodligen är töntigt att gråta över en sån sak, men jag kunde inte sluta. JAg tyckte det blev kort, tjockheten i håret försvann och det såg konstigt ut utsläppt. Men mamma sa "du klippte ju det kort innan, då grät du inte" och nej det gjorde jag inte, men då var det mitt val. 

 

Idag har jag dock lugnat ner mig. OCh jag vet hur mycket jag kommer tjäna på det jag gjort. Håret kommer bli mycket finare när det blir längre sen. Det kommer bli lättare, för det blir lätt väldigt tungt då mitt hår är väldigt tjockt. Jag kommer dessutom slippa tjocka kvastar i ändarna på flätor. Så trotts att jag just nu är missnöjd så kommer mitt långa hår sen bli underbart! Det är bara och vänta och längta! Allt ordnar sig, och det är en dum sak att grubbla över.