Jag är en riktig kramare men en av de för mig mest betydelsefulla kramarna fick jag bara för två dagar sen, i tisdags. Denna otroliga man är 89 år gammal och har i 21 års tid åkt runt i skolor och återberättat och delat med sig av sin hemska tid i fem av nazisternas koncentrationsläger. Hans mål är att förminska och förhindra hat, rasism och våld i dagens samhälle. 

 

Emerich Roth fick 2013 priset Årets livsgärning (Svenska Hjältar) och ända sedan jag såg prisutdelningen på TV har jag velat träffa honom i person. När Emerich sedan klev ut på scenen, åh jag kan inte beskriva vad jag kände då. Han är verkligen en förebild och man kan inte ens börja föreställa sig vad han har varit med om! Men efter föreläsningen (som fick mig att spendera några timmar i chocktillstånd) gick jag ner till scenen och gav honom en kram, och verkligen tackade för det han hade gett mig, bara genom sina berättelser.