Tre år på Rudbeck är över, och jag är fri med hela livet framför mig. Men det var tre helt fantastiska år, och det känns ganska sorgligt att lämna dem bakom sig. Men jag försöker intala mig själv att jag är redo att ta livet med storm. Inbillar jag mig det tillräckligt länge kanske det kan bli verklighet. Just nu får jag nöja mig med att blanda livsångesten med extrem sommarlovslycka. 

 

(och jag varnar för att studentbilder kommer ta över de kommande inläggen)